Avsnitt 1

Avsnitt 1 – Mötets betydelse för hälsa, livskvalitet och medicinska resultat

Genom att hälso- och sjukvårdens medarbetare visar stöd, uppmuntrar till egna val och gör patienten mer delaktig i behandlingen, kan patientens hälsa förbättras.

  • Mötet mellan patienten och vårdens medarbetare, har effekter på sjukdom och hälsa utöver vad den rent fysiska och/eller farmakologiska behandlingen ger.

Bemötandet
Ett gott bemötande har visat sig viktigt för att öka patientens motivation och förmåga att göra förändringar som är viktiga för hans eller hennes hälsa och livssituation. I det sammanhanget blir det viktigt att poängtera att det är varje enskild individ som avgör om ett möte upplevs eller uppfattas som positivt eller inte. Den känslan har inte alltid att göra med om individen upplever ökad hälsa, bättre livskvalitet, förbättrade medicinska resultat eller om patienten fått den behandling han/hon förväntat sig. Mötet kan upplevas som positivt trots att patienten exempelvis fått ett negativt besked om sjukdom, eller blivit nekad en förväntad behandling. Upplevelsen av att ha blivit negativt bemött kan också uppstå fast patienten inte haft några personliga kontakter, eller snarare kanske på grund av att patienten inte kommit i kontakt med hälso- och sjukvården. Det finns också de som anser att de kommit i kontakt med fel person, fel instans eller att tillfället för kontakten varit illa valt. Själva mötet är alltså betydligt mer mångfacetterat än en träff mellan två eller flera personer och utfallet av ett möte påverkas av flera olika faktorer. Inom forskningen söks olika sätt att mäta effekterna av möten, vilket är svårt på grund av alla subjektiva värderingar som är förknippade med ett möte. Trots detta har det gjorts många studier på möten och det vanligaste är att resultatmått som kan relateras till hälsa, livskvalitet och medicinska resultat har använts.

Effekter på hälsan
Flera studier har visat på starka samband mellan vårdpersonalens sätt att kommunicera och patientens hälsoutveckling. I en översikt av 21 studier visade Stewart (1995) att möten var positiva för patientens hälsoresultat då läkaren frågade patienten om känslor, kunskap om sjukdomen och förväntningar på behandling. När patienten uppmuntras att ställa frågor, ta del i beslutsfattandet och får information och stöd gynnas också hälsan. Det visar sig genom till exempel lindring av symptom, förbättrad funktionell och psykologisk status samt mindre smärta. Griffin med flera (2004) sammanställde 35 studier om interventioner för att förändra mötet mellan patienter och vårdpersonal. I fem av sex studier som studerade objektiva hälsomått, till exempel blodtryck och blodsockernivå, påverkade insatserna dessa mått. Studier som använde subjektiva mått (självrapportering av symptom, ångest, depression, funktionell status, välmående och livskvalitet) visade i 21 av 25 fall på positiva resultat för interventionsgruppen.

Adams med kollegor (2001) undersökte hur 128 astmapatienter påverkades av läkarens rådgivningsstil. Läkare som i mötet lyckades få patienterna att känna sig delaktiga i besluten fick bättre resultat med avseende på antal dagar som patienten påverkades av sin astma (mätt genom symptom, försämring, hinder i fysisk aktivitet, medicinering och lungfunktion) och patientens självskattade hälsa (Adams m.fl, 2001).

Effekter på livskvaliteten
Hur relationen mellan läkare och patienter påverkar livskvaliteten hos personer med en typ av kronisk leukemi (CLL) har studerats av Shanafelt med flera (2008). Eftersom tidig CLL inte behandlas känner många patienter att de har en sjukdom som det inte görs något åt och oro inför framtiden är vanlig. Av de 1482 patienterna angav över 90 procent att deras läkare förstod sjukdomens förlopp. Däremot angav 30 procent att deras läkare inte förstod hur CLL påverkar deras livskvalitet. Patienter som upplevde att deras läkare inte förstod hur deras sjukdom påverkar livskvalitet eller som tyckte att det var svårt att diskutera frågan med sin läkare hade också lägre livskvalitet.

Effekter på medicinska resultat
Sjukskrivna personer befinner sig ofta i en än mer komplex situation. Detta för att de förutom att vara patienter, dessutom av olika anledningar har mist sin förmåga att utföra betalt arbete och därmed förlorat delar av sin inkomst, dagliga struktur och sociala kontakter. En viktig aspekt som har betydelse för att lyckas i rehabiliteringen för att komma tillbaka till arbete bland sjukskrivna, är hur professionella inom bland annat hälso- och sjukvård bemöter den sjukskrivne (Müssener 2007). Att bli stöttad, tagen på allvar, respekterad och lyssnad på är betydelsefulla aspekter i dessa möten. Sjukskrivna personers upplevelse av bemötande från professionella har i tidigare studier visat sig vara av lika stor betydelse som åtgärden i sig (Östlund m.fl. 2001).

En studie publicerad i tidskriften The Lancet visar att läkare som tar sig tid, stöttar och respekterar sina patienter och som involverar patienten i besluten kring handläggningen, redovisar förbättrade behandlingsresultat (Blasi, m.fl. 2001).